I den här artikeln går vi igenom bakgrundsfaktorer som är viktiga för internationellt adopterade barn och deras familjer och som vårdpersonal och pedagoger bör vara medvetna om. Ett sensibelt, lugnt och professionellt bemötande från rådgivningspersonal och pedagoger kan vara avgörande för att stötta adoptivbarnets och familjens välbefinnande. Adoptivfamiljen behöver: stöd för föräldraskapet individuellt bemötande lyssnande traumamedvetet bemötande av barnet förståelse för betydelsen av anknytning adoptionsmedvetet samarbete. Varje adoptivbarn är unikt när det gäller bakgrund och personlighetsdrag. Gemensamt för dem alla är dock att de har upplevt förluster och brutna anknytningar och att allt i deras liv har förändrats till följd av adoptionen. När barnets känsla av trygghet utvecklas skapas en god grund för all inlärning, självreglering och sociala färdigheter. ”En trygg anknytning är den bästa ”behandlingen”.Det att ett barn känner sig älskat och tryggt leder ofta till utveckling.” I början är det viktigaste för adoptivfamiljen att skapa en anknytning mellan föräldern och barnet och att stärka barnets trygghetskänsla Det viktigaste att fundera över vid bemötandet av adoptivfamiljen är hur barnets trygghetskänsla kan stöttas. I början är det viktigare att stötta barnet att knyta an till familjen och få en trygg anknytning än att registrera och korrigera eventuella förseningar i barnets utveckling. ”Bettet hos ett barn som suger på sin tumme är efteråt lättare att korrigera än hjärnan.” – adoptivmamma Trygghet och anknytning är hörnstenarna som barnets senare utveckling och inlärning bygger på. Adoptivbarnets utveckling kan vara ojämn Vanligtvis utvecklas adoptivbarnen snabbt efter att ha kommit till familjen och de börjar komma i kapp sina jämnåriga. Genetiskt sett är tillväxtkurvor och andra utvecklingsstadier hos finländska barn i de flesta fall inte lämpliga för adoptivbarn. Utvecklingen bör inte jämföras med standardkurvor eller barnets kronologiska ålder, utan snarare med adoptivbarnets egen utgångsnivå. Utvecklingen hos ett adoptivbarn beskrivs ofta som ett pussel. Denna kan ligga före inom vissa områden, eftersom barnet kanske har varit tvunget att agera självständigt i en barngrupp. Å andra sidan kan utvecklingen ligga efter på många sätt. Barnet kan ha försening i utvecklingen av språk, emotionell reglering, motoriska och sociala färdigheter samt längdtillväxt. Ett traumamedvetet och sensibelt tillvägagångssätt är viktigt Adoptivbarn har upplevt förluster, brutna anknytningar, sorg och trauma. Det är vanligt med regression hos adoptivbarnet under den första tiden i familjen. Regression är också vanligt och normalt i hälsovårdssituationer. Det är så barnet kommunicerar vad hen har gått miste om och vad hen behöver. Ett barn med traumabakgrund befinner sig ofta i ett kamp-eller-flykt-läge. Ett barn som ständigt är på sin vakt blir lätt överbelastat – barnet behöver trygghet, framförhållning och lugna övergångar samt möjlighet att återhämta sig. ”Framhäv inte barnets olikheter – stöd barnets känsla av tillhörighet.”– adoptivmamma Barnets beteende är kommunikation Barnet kan reagera starkt på nya situationer, vårdåtgärder och okända vuxna. Om barnet beter sig på ett oönskat eller ovanligt sätt är hen inte elak eller olydig, utan barnet agerar utifrån de färdigheter och förmågor hen har i den situationen. Beteendet kan vara inlärd överlevnadsstrategi, maktlöshet i avsaknad av språk och erfarenhet, rädsla med mera. Barnet behöver tålamod och empati, stöd för emotionell reglering och kommunikation (bilder kan exempelvis vara till hjälp). Kräv inte att barnet åldersanpassat klarar av situationen eller är hurtig. Adoptivbarnet kan anstränga sig i nya situationer, vilket kan framstå som ett positivt sätt att klara av det. I själva verket kan situationen dock vara en betungande ansträngning för barnet, vilket kan ta lång tid för familjen att bearbeta. ”Vi kan besöka endast en butik åt gången. Om vi inte hittar allt vi behöver, får vi klara oss utan. Överbelastningen förstör barnets aptit och sömn i en vecka eller två.”– adoptivmamma Det är viktigt att vara medveten om att adoptivbarnet kan uppleva hembesök av professionella som hotfullt. Ett barn som har upplevt förluster kan frukta att observationer och bedömningar kommer att leda till ett nytt avvisande. Adoptivbarn är ofta rädda för att någon gång i livet återföras till en anstalt. Hemmet ska vara en trygg tillflyktsort för barnet. Föräldrar är experter på sina barn Adoptivföräldrarna känner sitt barn och dess bakgrund. De vet bäst hur just deras barn ska hanteras. Adoptivföräldrarna har också skaffat sig mycket kunskap om adoption som fenomen och dess betydelse i ett barns liv. De är förberedda för terapeutiskt föräldraskap. Likväl innebär adoption en helt ny situation inte bara för barnet utan också för föräldrarna, och även de kan behöva stöd. Via gemensamma samtal kan båda parter få nya perspektiv på adoptivföräldraskapet. Stöd adoptivföräldrarna i deras föräldraskap, även om metoderna skiljer sig från det vanliga föräldraskapet. I en adoptivfamilj är det exempelvis ofta nödvändigt att barnet sover bredvid en förälder under en längre tid. Även här är målet att barnet ska känna sig tryggt. Ett adoptivbarn som kommer till familjen har inte nödvändigtvis erfarenhet av familjeliv, för barnet som vuxit upp på barnhem är en barngrupp mer bekant. ”Barnets tillhörighet till sin familj, tillhörighet till sina föräldrarmåste stödjas och respekteras till varje pris.”– adoptivmamma Rör inte och ta inte i famn utan tillåtelse, vägled barnet att söka trygghet och närhet hos sina föräldrar. Hur skiljer sig en adoptivfamilj från en invandrarfamilj? Ett barn i en invandrarfamilj växer upp i sin biologiska familj och har därmed haft möjlighet att bilda trygga anknytningar. I sådana fall kan det vara motiverat att exempelvis rekommendera att barnet snabbt övergår till småbarnspedagogiken för att lära sig ett nytt språk. Det viktigaste målet för en adoptivfamilj efter hemkomsten är emellertid att barnet knyter an till familjen. I och med hemspråket lär sig adoptivbarnet också ett nytt modersmål. Om adoptivbarnet har kommit till landet som lite äldre kan det vara till barnets bästa att skjuta upp skolstarten. Av ett barn som är känsligt för stress bör man inte kräva för mycket för snabbt. Samarbete för barnets bästa Föräldrar, hälsovårdspersonal och pedagoger kan samarbeta i ett nätverk för att skapa en miljö för internationellt adopterade barn där de tryggt kan knyta an till sin familj samt vänja sig vid livet i familjen och sitt nya hemland. Alla barn förtjänar och behöver en barndom, en tid att vara liten och behövande. Låt oss tillsammans ge även adopterade barn en möjlighet till en bra barndom. Läs mer: Ilska och variation i vakenhetstillståndet – varför barnet beter sig som det gör Effekter av traumabakgrund i adoptivfamiljen Adoption ger barnets hjärna nya utvecklingsmöjligheter Ett barn som har upplevt ett trauma som en del av familjen Det är aldrig för sent för en trygg anknytning