I november 2021 deltog vi i Nordiska adoptionsrådets (NAC) webbinarium och då lyssnade vi på nederländska Dr. Anneke JG Vinkes föreläsning om förändringar inom adoptionsfältet och om adoptionsforskningen som ständigt ökar vår förståelse för adoptivbarn och deras behov av stöd. Adoptionsforskningen ger nu närmare information om hur svåra barndomsupplevelser inverkar på barnets utveckling (Adverse Childhood Experiences eller ACE). Hjärnan utvecklas nedifrån och upp Vinke talade om hierarkin vid hjärnans utveckling. I den nedersta delen behandlas sinnena, därefter kommer självregleringen, i det tredje skiktet behandlas bland annat känslor och sociala relationer och i den översta delen finns kognitiva färdigheter, alltså tänkande och språkbehandling. Hjärnan utvecklas nedifrån och upp och vi behandlar alla upplevelser med början i den nedersta delen, vi är alltså byggda så att vi agerar och känner före vi tänker. Hjärnan hos ett barn som växer upp på ett barnhem eller under traumatiserande omständigheter har kopplingar som börjat utvecklas i fel riktning och som är få till antalet. Om barnets upplevelser är mycket svåra måste utvecklingen byggas från början, alltså nedifrån, först då kan en ömsesidig relation bli möjlig. Inte förrän grunden skapats kan kognitiva färdigheter byggas upp. I hjärnan hos ett barn som upplever sig vara i trygghet bildas nya kopplingar, på så sätt påverkas även inlärning och intelligens när anknytning skapas. Barnets tillstånd inverkar på intelligenskvoten och därmed är det svårt att ställa en prognos utifrån den. Adoptivföräldrarna bör vara medvetna om detta och låta utvecklingen av känslolivet och anknytningen hos barnet ta sin tid. Det är inte värt att påskynda utvecklingen av kognitiva färdigheter, skol- eller daghemsstarten kan senareläggas. Formbar hjärna Hjärnan är emellertid mycket formbar. Enligt Vinke är det i grund och botten inte fråga om vad som gått fel utan hur det kan korrigeras. Adoption är en mycket kraftfull barnskyddsåtgärd som ger hjärnan hos ett traumatiserat barn en möjlighet att omformas. Då barnet får komma till en familj som stöder hens emotionella utveckling börjar det uppstå nya strukturer och nya kopplingar i hjärnan. Därför behövs adoptionsarbetet. Denna känsla av trygghet som uppstår då adoptivföräldrarna bemöter barnets behov omformar hjärnan. Detta kräver dock otaliga upprepningar, tålamod, närvaro och empati. Dagliga korta bekräftande stunder omformar barnets hjärna effektivare än till exempel terapisessioner som sker en gång i veckan. Faran är att stöta på hinder för omvårdnad (Vinke använde uttrycket blocked care). Om barnet inte litar på sin förälder och inte kan ta emot omvårdnad kan föräldern tolka situationen som att barnet inte behöver omvårdnad. I Finland uppskattar ofta föräldrarna sina barns självständighet och hurtighet, det är därför lätt att fastna i den fällan. Adoptivföräldrarna bör alltså vara medvetna om att det kan krävas en lång tids arbete för att skapa närhet. Adoptivföräldrarna kan hjälpa barnet att uthärda sina upplevelser. Kunskap i terapeutiskt föräldraskap och vid behov stöd från servicesystemet hjälper i detta. Därtill behöver föräldrarna ett nätverk, självkännedom och information till familjens närmaste krets. Barnets svåra upplevelser Det kan vara tungt för adoptivföräldrarna att möta och bearbeta sitt barns svåra upplevelser och trauman. Barnets sorg och saknad måste emellertid få ta sin tid innan det kan finnas utrymme för något nytt. Det är inte värt att kväva sorgen, vi behöver inte bortförklara den eller söka orsaken, utan vi ska stanna upp vid den. Sorgen ska genomlevas innan ett nytt manuskript kan bli till. Det är viktigt för adoptivfamiljen, för terapin och för oss som tillhandahåller tjänster efter adoptionen att vara medvetna om detta. Trots att adoptionen ger en positiv möjlighet och uppväxten i en familj ger försoning, finns det dock alltid i bakgrunden förluster och tråkiga händelseförlopp. Källa:NAC Webinar 17.11.2021: Intercountry Adoptions: changing practice in a changing world – Dr. Anneke JG Vinke, Företagare (Adoptiepraktijk), utbildare och terapeut, gästföreläsare sedan 2006 vid Universitetet i Leiden Marika ElmerantaAdoptionsansvarig