På egna ben till skolan

Arbetet för realiserandet av de funktionsnedsatta barnens rättigheter på den etiopiska landsbygden utgår från grunderna. Samarbetspartnerna börjar med att leta upp och identifiera barnen med funktionsnedsättning och göra en första utvärdering av deras situation. Därpå inleds rehabiliteringen och de behövliga hjälpmedlen anskaffas. Man försöker också se till att barnen i mån av möjlighet får gå i skola. Dessutom är det viktigt att samtala med invånarna i landsbygdssamhällena om de olika orsakerna till funktionsnedsättningar, om att vilken familj som helst kan få ett funktionsnedsatt barn och att det inte är fråga om någon över familjen nedkallad förbannelse eller något straff för familjens förseelser.

Berhan Lehetsanat och Interpedia har arbetat i Genda Gorbaområdet nära Debre Zeit sedan 2014. Under min uppföljningsresa i april 2017 träffade jag många barn med olika slags funktionsnedsättningar samt deras föräldrar som samlats i områdets skola för att berätta hur Berhan Lehetsanats arbete hade förändrat deras liv. Tidigare hade de familjer där det fanns ett barn med funktionsnedsättning öppet diskriminerats och rentav utsatts för anklagelser eftersom funktionsnedsättningen ansågs vara ett straff för onda gärningar eller en följd av en förbannelse. Av denna orsak hålls funktionsnedsatta barn fortfarande ofta dolda på landsbygden i Etiopien.  Det har emellertid varit möjligt att påverka invånarnas attityder till exempel genom att arrangera en traditionell kaffeceremoni hos en familj med ett funktionsnedsatt barn; de närboende har samlats i familjens hem för att samtala över en kopp kaffe. Tidigare undvek man allmänt dessa familjer och besökte inte deras hem, men nu har många av de närboende offentligt förklarat att de ångrar sitt tidigare diskriminerande beteende.

Självkänsla och nya möjligheter

I skolan träffade jag tre unga pojkar som alla fått stöd via Berhan Lehetsanat. Organisationen nådde dem alla tre då projektet inleddes i området år 2014. Abush, 19 år, studerar datateknik vid en yrkesskola. Han hade en hel del att säga på träffen och talade med stark självkänsla. Tidigare blev han hårt mobbad och livet var ett enda lidande, men nu har hans självförtroende ökat kraftigt. Han vill vara ett exempel och en förebild för yngre barn med funktionsnedsättning och bidra till att de kan få stöd. Abush ville emellertid också, att man inte skulle ömka de här barnen, eftersom så många av dem kan leva ett normalt liv med hjälp av till exempel armbågskryckor eller benstöd. ”Det finns flera slag av funktionsnedsättningar, men många som drabbats kan ändå nå fram till samma mål som andra människor”, sade han med eftertryck.

Attitydförändringar

Tariku är 16 år och går i klass nio i högstadiet. Tarikus mamma Mersha var också närvarande på träffen i skolan och berättade att sonen hade fel på benen redan då han föddes. Genom projektet har han fått skoluniform, armbågskryckor och benstöd. Mamman berättade för alla att hon var oerhört tacksam, eftersom hon för bara några år sedan ofta måste bära sonen från en plats till en annan. Till skolan hade Tariku varit tvungen att krypa ända tills han fick sina gånghjälpmedel via projektet. Allra svårast för modern hade det dock varit, att grannarna klandrade henne för att ha förtörnat Gud eller gjort något ont så att hon förtjänade ett funktionsnedsatt barn. Mersha sade att projektets arbete hade resulterat i tydliga attitydförändringar hos invånarna och även gett henne själv viktig information. Även om någon fortfarande skulle håna henne, så vet hon nu själv vilka de verkliga orsakerna till funktionsnedsättningar är och att vilken familj som helst kan få ett funktionsnedsatt barn.

Den tredje pojken som jag träffade var också tonåring då projektet inleddes, och inte heller han hade några gånghjälpmedel då. Han tillbringade största delen av sin tid i familjekretsen och på gårdsplanen och höll redan på att förlora sin livslust.  Behövliga gånghjälpmedel anskaffades också åt den här pojken och nu, som 20-åring, har han börjat i första klassen i skolan.

Berhan Lehetsanats och Interpedias utvecklingssamarbete baserar sig på rehabilitering kombinerad med fostran i närsamhället. De funktionsnedsatta barnens hälsa, utbildning och möjligheter till deltagande samt familjernas utkomst beaktas på ett övergripande sätt i verksamheten. En central uppgift har också varit att förändra attityderna till de funktionsnedsatta barnen och deras familjer. Arbetet i området fortsätter under 2017–2018 eftersom det fortfarande finns funktionsnedsatta barn som man inte har nått fram till och eftersom man vill skapa hållbara strukturer som beaktar dessa barn också i framtiden. Tack vare projektet får barn med funktionsnedsättning nu och framdeles hjälp redan i yngre ålder och deras skolgång stöds från första början.

Läs mer om Interpedias utvecklingssamarbete i Etiopien

Vill du påverka de här barnens liv genom att bli månadsgivare? Läs mer