Ett barn som har upplevt ett trauma som en del av familjen

I november ordnade vi tillsammans med andra adoptionsorganisationer seminariet Att växa i rollen som adoptivförälder – att möta barnets behov. Under seminariet pratade bl.a. Vasilisa Järvilehto om traumatiserade barn i familjen.

Ett traumatiserat barn har varit med om något outhärdligt som hon/han inte kunnat kontrollera. Till ett trauma hör starka känslor och brott eller hot om brott mot den egna integriteten eller någon annans integritet. En situation av stark rädsla eller chock kan leda till ett trauma och t.ex. posttraumatiskt stressyndrom.

WHO:s definition av misshandel är bred och innefattar utnyttjande, misshandel och försummelse på många plan. Få barn som adopteras till Finland har helt och hållet besparats misshandel av något slag.

”Barnets erfarenhet är alltid individuell. Det som du upplever som traumatiskt behöver inte ha varit det för barnet, och tvärtom.”

Skyddande faktorer kan vara fungerande sociala relationer, en nära relation med föräldern eller en annan trygg vuxen och en god kognitiv kapacitet. Barnet behöver sätt att skydda sig på. Stöd för det här är en vanlig och välfungerande vardag och villkorslös kärlek.

Orsaker bakom beteendet

Som en reaktion på försummelse utvecklar barnet ofta olika överlevnadsmekanismer som kan komma till uttryck som problematiskt beteende när barnet har kommit till familjen. Det är viktigt att identifiera dessa då de mekanismer som fungerat på barnhemmet kanske inte längre fungerar i familjen.

”Mitt yngsta adoptivbarn brukade gömma undan mat. Gång på gång hittade jag mat under barnets säng. Det hjälpte att jag visste att detta berodde på barnets barnhemsbakgrund. Barnet gjorde det inte för att vara elak. På det sättet hade barnet överlevt i förhållanden som jag bara kan försöka föreställa mig”- adoptivförälder

Erfarenheter av misshandel kan visa sig som posttraumatiskt stressyndrom. Barnet kan uppleva flashbacks och mardrömmar eller ständigt vara på helspänn.

Ett barn som har upplevt ett trauma kan reagera starkt i situationer där det egentligen inte finns något hot. Barnets hjärna känner kanske inte ännu igen att situationen är en annan och att de hot som tidigare funnits nu är borta. Barnet kan nödvändigtvis inte avläsa tonlägen eller tyst kommunikation. Du kan lugna barnet genom att säga saker högt och ni kan tillsammans göra avslappningsövningar och öva på olika sätt att uttrycka sig.

”Ta inte barnets beteende personligt.”

Om barnets klistrar fast sig i dig då du t.ex. ska åka till butiken kan du berätta att du kommer att komma tillbaka och inte tänker lämna barnet. Barnet kan behöva otaliga upprepningar. Att öva bort det problematiska beteendet är möjligt.

Klarar jag av barnets historier och känslor?

Hur ska man möta ett barn som har upplevt ett trauma?

Det är viktigt att visa för barnet att den vuxna klarar av att höra allt som barnet berättar. Att drabbas av panik, förminska det som barnet berättar eller att bli dramatisk hjälper inte. Man behöver inte ens hitta ord, ofta räcker det att lyssna. Vi alla behöver få känna att någon lyssnar på oss och att vi blir hörda.

Av ett äldre barn kan man fråga vad som skulle hjälpa barnet just nu. Hur närstående reagerar på barnets berättelser är av stor vikt för hur barnet återhämtar sig från traumat. Hitta på gemensamma sätt för att uttrycka känslor som man inte hittar ord för.

”En svår händelse definierar aldrig individen för resten av livet, man kan komma över händelsen och fortsätta sitt liv.”

Berätta för barnet om disciplin och regler. Det är bra att barnet får höra att fysisk bestraffning inte är tillåtet hos oss. Det är också bra att barnet vet om vilka gemensamma regler som gäller. Sätt ord på känslor och handlingar. Om barnet exempelvis springer rakt över vägen och den vuxna skriker och springer efter är det bra att barnet för höra att det inte är på grund av att den vuxna är arg, utan att det handlar om att den vuxna vill skydda barnet. Barnet kan pga. sina tidigare erfarenheter uppleva situationen som hotfull.

Förutsägbarhet vad gäller händelser och förändringar är till nytta för alla, framför allt för någon som har blivit van vid att hela tiden vara på sin vakt.

”Visa för barnet att hon/han är trygg, uppskattad, kunnig och väldigt önskad. Berätta att du finns där och vill hjälpa. ”

Kom ihåg att också sköta om dig själv så att du orkar.

”Barn har en tendens att växa mot det som är friskt och bra.”