Anknytningstrauman utgör ett av de djupaste såren hos människan. Hos adoptivbarnet finns det ofta minst en bruten anknytning i bakgrunden.Kärlek kan inte ensamt hela trauman, men en ny anknytning ger barnet en möjlighet att se sig själv genom en kärleksfull människas ögon och ger utrymme för att sörja tidigare förluster.Traumat formar hjärnan och nervsystemetEtt anknytningstrauma som upplevts vara livshotande kan aktiveras hos adoptivbarnet i någon vardaglig situation. Då kan barnets reaktion kännas helt överdimensionerad. Det är ändå barnets sunda reaktion på en situation som känns hotfull. Nervsystemet har formats till kamp om överlevnad.Traumat förändrar hjärnans struktur. Amygdala, som står för de emotionella reaktionerna, kan växa vid kontinuerligt överutnyttjande. Av detta följer hypervigilans, ett tillstånd då barnet är överspänt och ständigt på sin vakt. I ett sådant tillstånd hämmas den kognitiva förmågan och minnet fungerar inte normalt. All energi går till ständig vaksamhet.Utöver vaksamhet finns det andra traumasymtom såsom:somatiska symtomsömnsvårigheter, multipla uppvaknanden, insomningsproblem, mardrömmarflashbacks, ångest, panikattacker (hos ett adoptivbarn ofta från tiden innan det finns ord – vaga förnimmelser som det inte finns ord för)svårigheter att identifiera och reglera känslor (svårt att lita på egna känslor)irritation, koncentrationssvårigheterregressiv, otrygg, klängig, överdrivet självständigbehov av att veta allt om omgivningen, kontrollbehovkrav på uppmärksamhet, känsloläget växlaraptitlöshet eller stöld av matsvårighet att känna igen farliga situationerokontrollerad aggressiondissociation (barnet reagerar inte)För barnet är även flytten till adoptivfamiljen en traumatisk upplevelse. Då barn kommer till en familj har de olika överlevnadsstrategier. En del uppvisar kanske en stark självständighet eller regression, en del slutar gråta och andra känner skräck inför situationen. Ett enskilt barn kan reagera på många olika sätt.”Oberoende av ålder är det värt att ta hand om en adopterad som ett litet barn, för omvårdnaden kan ge ersättande upplevelser.”– Nina PyökäriVad kan en förälder göra?Vanligtvis lär barnet känna sig själv genom interaktion, således får barnet en uppfattning om sig själv via föräldrarnas beundrande kärlek.I början av relationen mellan adoptivförälder och adoptivbarn, då en nära kontakt inte ännu uppstått, ska man välja sina strider. Om exempelvis tandtvättning eller andra nödvändiga rutiner skapar konflikter, kan de läggas till de dagliga rutinerna sedan då kontakten med barnet har utvecklats.Omsorgen i barnhemmet är ofta bristfällig. Barnet har eventuellt lärt sig att inte lita på sina egna känslor och förmågor att identifiera sina grundläggande behov, om dessa behov inte tillgodosetts.Adoptivföräldern kan rätta till bristerna genom att skapa en förutsägbar, trygg och lugn vardag. Föräldern kan markera att barnet är en god, härlig och värdefull person genom att skydda, beundra, hjälpa, benämna, lekfullt bemöta och skapa rutiner.Försök bemöta det som är söndrigt.Föräldrarna bör uppmuntra barnet att bearbeta negativa känslor. Detta betyder att lära känna, identifiera och sätta ord på känslorna och att godkänna alla barnets känslor. Det är mycket viktigt med en trygg relation. Auktoritär uppfostran är ett problem för barn med traumabakgrund.Ett oidentifierat trauma visar sig senast i puberteten då hormonerna sätter i gång en regression.Genom att lära barnet olika regleringsmetoder kan hen få hjälp att hantera sina känslor. Verktyg som kan användas är bland annat barnböcker om känslor, handböcker i känslokunskap, bildkort på känslor och känslotermometer.”Allt det här kan verka skrämmande, men det är alltid bättre att i förväg känna till ämnet. Det bästa för ett traumatiserat barn är att få en förälder som är intresserad av dessa frågor och framför allt intresserad av barnet.”– Nina PyökäriVi deltog 12.11.22 i webbinariet Trauman vaikutukset ja tunteiden säätelyn haasteet adoptioperheissä (Effekter av trauma och svårigheter att reglera känslor i adoptivfamiljer). Vi arrangerade webbinariet i samarbete med Helsingfors stads adoptionsarbetsgrupp och Våra Gemensamma Barn rf.Webbinariets föreläsningar:Kehityksellinen trauma ja sen vaikutukset perheen arjessa / Nina Pyökäri, ungdomspsykiater, integrativ psykoterapeut, ÅUCSVanhempien psykologinen joustavuus ja miten tukea lasten tunteiden säätelyn oppimista? / Anna Vuorivirta, psykolog, KKT-keskus ArvoExempel och källor som nämndes på webbinariet:Mielenterveystalo: ohjeita ahdistuneen lapsen vanhemmilleDr. Becky Bailey: Anger – how to coach your child through itDr. Dan Siegel: The Whole-Brain ChildKaryn B. Purvis: The Connected childNancy Newton Verrier: The Primal Wound, Understanding the Adopted ChildSherrie Eldridge: Twenty things adopted kids wish their adoptive parents knewVivien Norris ja Helen Rodwell: Parenting with Theraplay: Understanding attachment and how to nurture a closer relationship with your child.