Volontär i Nepal i coronatider

Jag jobbade som volontär i Nepal i fem månader. Från Finland reste jag i början av december och min avsikt var att stanna i Nepal till utgången av april. Min arbetsplats i Nepal var Interpedias samarbetsorganisation Loo Niva, som arbetar för att främja barnens skolgångsmöjligheter i Katmandudalen och det avsides belägna västra Nepal. Arbetsuppgifterna där var väldigt varierande och jag lärde mig mycket nytt om utvecklingssamarbetets möjligheter och besvärligheter i nepalesiska förhållanden.

Före min avresa gick jag i tankarna igenom olika scenarier och handlingsplaner med tanke på till exempel jordbävningar, gathundbett och elstötar. Turligt nog råkade jag inte ut för något av detta. Däremot överraskades jag, liksom många andra, av den globala coronapandemin. Den gjorde att min tid som volontär blev ganska speciell.

Första gången jag läste om coronaviruset var i januari och då gällde nyheterna Kina. Trots att Nepal ligger mellan Kina och Indien föreföll viruset vara ett avlägset problem och jag förbigick nyheten med en axelryckning. Inte heller det bekymrade mig särskilt, att det första smittofallet i Nepal upptäcktes i januari. Ända fram till början av mars fortsatte volontärarbetet som vanligt, och jag reste också runt i det hisnande vackra landet. Ibland hörde jag talas om corona, men det var så gott som undantagslöst fråga om skämtsamma kommentarer.

I mars förändrades allt

I mars förändrades situationen då de bekräftade sjukdomsfallen blev allt fler i många länder. Coronaviruset var inte längre bara Kinas problem. På Loo Niva utdelades handdesinfektionsmedel och gavs råd i syfte att förhindra smittspridning. Ansiktsskydden tog slut på apoteken och de nepalesiska nyhetssändningarna koncenterades allt mer kring information om coronaviruset. Allteftersom mars fortskred blev det endast en tidsfråga när ”lockdown” skulle införas och de kommersiella flygturerna inställas. Många av mina västerländska vänner reste hem kring mitten av mars. En del av lokalbefolkningen började förhålla sig misstrogna till utlänningar, och jag blev ofta tillfrågad varför jag inte rest till mitt hemland. Jag upplevde också, att jag blev mer uttittad än förr.

Lockdown i Nepal trädde i kraft tisdag 24.3. Folket delgavs nyheten mindre än 12 timmar i förväg, vilket hade till följd att inköpen av nödvändiga matvaror skedde i sista stund. I Nepal innebar nedstängningen av samhället även utegångsförbud. De fullpackade och livliga gatorna blev tysta och spöklika. Godtagbara skäl att gå ut var endast besök i matbutiken eller på apoteket. Ansiktsskydd var obligatoriska. Polisen och armén patrullerade på gatorna. Allt var stängt: skolorna, templen, restaurangerna – till och med matbutikerna. Den första veckan präglades också av stor ovisshet. Sedan började en del mataffärer hålla öppet under begränsade tider, vilket gjorde det möjligt att handla matvaror. Jag var lyckligt lottad eftersom en av mina lokala vänner jobbade på en market i närheten och meddelade mig om öppettiderna. Dessutom hade jag av en slump lyft tillräckligt med kontanter några veckor tidigare – nu var bankautomaterna låsta och det var inte möjligt att betala med kort.

Utan arbete, utan mat

Tiden för isoleringen förlängdes flera gånger, och lockdown gäller fortfarande i Nepal. Testningarna av misstänkta smittofall ökades avsevärt och trots isoleringspåbudet uppdagades nya fall varje vecka. När detta skrives har 99 fall av coronavirussmitta konstaterats i Nepal. De ekonomiska förlusterna är kännbara för mängder av löntagare. Många lokala företagare kan inte hålla öppet, vilket betyder att de anställda inte får någon lön och inte har råd att köpa mat. Nepal har inte något sådant socialskydd som vi har i Finland.

Största delen av turisterna försvann från Nepal under mars månad. Turismen är viktig för den nepalesiska nationalekonomin och eftersom restriktionerna också gjorde trekkningen i bergen omöjlig upphörde de här inkomsterna helt. Också gathundarna och de andra djuren led av nedstängningen då de fick mindre mat än förut. Mitt volontärjobb hos Loo Niva fortsatte på distans, men jag var aktiv som frivillig också i den lokala djurskyddsorganisationen, som dagligen skaffade mat åt djuren på gatorna.

I början av maj återvände jag till Finland med ett evakueringsflyg som franska staten arrangerade. Allt som allt tillbringade jag fem månader i Nepal och under den tiden var samhället stängt i drygt sex veckor.

”Under de sex veckorna fick jag på plats bevittna, vilka problem coronaviruset orsakade det redan från förut fattiga nepalesiska folket.”

Man kan bara gissa sig till problemens omfattning i framtiden, och inte heller vet man hur lång tid det tar innan samhället repar sig. Coronapandemin har lärt mig att alltmer uppskatta det finländska fungerande socialskyddssystemet och vår hälso- och sjukvård. Likaså sätter jag värde på att vi här får njuta av frisk luft och vacker natur också under coronatiden.

Nora Moisio
Skribenten arbetade i fem månader som volontär hos Interpedias nepalesiska samarbetspartner Loo Niva.

Läs mer: Interpedias utvecklingssamarbete i Nepal
Bli månadsgivare eller fadder
Läs mer (på finska): Interpedias volontärplatser i Nepal