Adoptionens utgångspunkter

Det viktigaste är barnets bästa

Barnets bästa ska alltid vara det främsta målet vid adoption. Avsikten är att hitta föräldrar som har tillräckliga resurser att sköta och fostra barnet, alltså en adoptivfamilj som har fysiska, psykiska och ekonomiska förutsättningar att ta ansvar för barnet.

Då ett barn blir tillgängligt för adoption ska myndigheterna enligt internationella avtal i första hand försöka hitta ett nytt adoptivhem eller fosterhem i barnets födelseland. Endast om inget hem i födelselandet hittas, kan barnet bli tillgängligt för internationell adoption.

Varje barn som placeras i adoption har en egen berättelse. En del av barnen har bott i den egna familjen under en viss tid och en del har bott i en fosterfamilj, men merparten har ända sedan födelsen varit i institutionsvård.

I flera länder, varifrån barn adopteras, har det egna barnskyddet utvecklats samtidigt som de nationella adoptionerna ökat. I många länder placeras största delen av de små och friska barnen i inhemska familjer. De barn som blir tillgängliga för internationell adoption har ofta särskilda behov eller så är de i snitt lite äldre än exempelvis för tio år sedan. Som ett resultat av detta har adoptionsländerna börjat föra en aktivare diskussion om vilka barn och i vilken ålder barnet har nytta av internationell adoption.

Vad krävs av adoptionssökande?

Adoptivföräldrarnas ålder och hälsa ska vara sådan att de kan sköta om barnet som de adopterar, och i fortsättningen också ta hand om den unga vuxna. Ett barn som tidigare i livet upplevt förluster ska inte behöva förlora sina föräldrar för tidigt. Därför är det viktigt att så tillförlitligt som möjligt utreda prognosen för föräldrarnas eventuella kroniska sjukdomar. Därtill ska familjens ekonomiska situation klara av adoptivbarnets ankomst och de kostnader som följer.

En del av adoptionskontakterna ställer även egna krav på de sökande. Interpedia kan inte påverka dessa särskilda krav. Beroende på kontaktland kan kraven också ändras, rentav mitt i adoptionsprocessen. Adoptionsländerna ställer olika krav på bland annat föräldrarnas ålder och hälsotillstånd, äktenskapets längd samt sökandenas barnlöshet, ekonomiska situation och utbildning. Adoptionsländerna kan ha olika syn på det faktum att en sökande gått igenom skilsmässa eller redan har barn. De sökande bör i god tid kartlägga sin egen situation och försäkra sig om kontaktländernas nyaste riktlinjer. Inställningen till exempelvis psykiska problem kan i vissa länder vara mycket kategorisk.

Enligt Finlands adoptionslag ska de sökande få adoptionsrådgivning. Det är mycket viktigt att den sökande i lugn och ro under ledning av socialarbetaren förbereder sig inför adoptivföräldraskapet. Rådgivningen förbereder sökandena på vilka behov adopterade barn kan ha i olika åldrar och hur dessa behov inverkar på sökandenas personliga livssituation. En central princip i adoptionsrådgivningen är föreställningen att barnet, som förlorat sina biologiska föräldrar, sitter i den rådgivande socialarbetarens famn. Helheten ska först alltid speglas mot barnets behov. I adoptionsarbetet söker vi inte lämpliga barn till familjer utan lämpliga föräldrar till barn. För att adoptivföräldrar ska kunna växa till särskilda, sensitiva föräldrar som förstår sig på adoptivbarnets situation behöver de tid samt lugn och ro.

Vanligtvis varar adoptionsrådgivningen cirka ett år, men den kan också vara lite kortare eller längre. Adoptionsrådgivningen ska vara i minst ett halvt år. Rådgivningsmötena hålls med ett par månaders mellanrum. Detta för att den sökande ska ha tid att med hjälp av till exempel hemuppgifter reflektera och behandla de frågor som diskuterades under föregående session.

Ibland kan frågorna kräva mera bearbetning, eftersom till exempel egna traumatiska livserfarenheter obehandlade kan komma upp till ytan, då adoptivbarnets egen berättelse och bakgrund framkommer. Dessa kan innehålla många svåra upplevelser som visar sig på olika sätt i barnets liv, känslor och beteende. Om adoptivförälderns resurser främst går åt till att bearbeta de egna känslorna, har hen mindre kapacitet att erbjuda stöd till barnet.

Adoptionsrådgivningen är alltid individuell. Den rådgivande socialarbetaren ska ostört kunna använda olika rådgivningsmetoder. I fråga om familjer med två föräldrar kan socialarbetaren vid behov ha separata möten med sökandena. För att få tillräcklig uppfattning och visshet om sökandenas situation kan socialarbetaren eventuellt använda sig av andra sakkunniga.

När adoptionsrådgivningen är klar skriver socialarbetaren en hemutredning och tar där ställning till sökandenas lämplighet som adoptivföräldrar. Ofta resulterar adoptionsrådgivningen i socialarbetarens positiva yttrande. Ibland kan det dock gå så att socialarbetaren inte kan ge sitt bifall till sökandenas önskan om adoption. Då finns det i bakgrunden orsaker som relaterar exempelvis till sökandenas livssituation eller hälsotillstånd, vilka ger anledning att anta att det adopterade barnets bästa inte skulle förverkligas under rådande omständigheter i den ifrågavarande sökandefamiljen.

Lag och etik

Interpedias verksamhet bygger på principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter. Adoptionslagen (22/2012) med ändringar reglerar internationella adoptioner i Finland. Även Förordningen om adoption (202/2012) reglerar adoptionerna. Utöver lagstiftningen regleras adoptionsverksamheten också av internationella konventioner, av vilka den viktigaste är Haagkonventionen (den i Haag år 1993 antagna konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner). Det centrala i konventionerna är barnets rätt att växa upp under balanserade förhållanden, helst i en familj.

Haagkonventionen innehåller de centrala principerna om internationell adoption. Konventionen utgör en grund för de processer med vilka vi säkerställer att den internationella adoptionen är genomförd så att barnets rättigheter respekteras och så att barnets bästa förverkligas i adoptionen. Enligt Haagkonventionen ska ett land som anslutit sig till konventionen ha en nationell centralmyndighet som övervakar att konventionen följs. Konventionen förutsätter även att adoptionssökandena använder ackrediterade adoptionstjänstorgan. I Finland är Interpedia och Rädda Barnen rf sådana organ. Interpedias partnerländer inom adoption har förbundit sig till principerna i Haagkonventionen.

Haagkonventionen ställer minimikrav på processerna och medlemsstaterna kan i sin lagstiftning ställa ännu strängare krav. I Finland har Haagkonventionen skrivits in i Finlands adoptionslag. Centralmyndigheten som konventionen syftar på är adoptionsnämnden i Finland som är en särskild sakkunnig-, tillstånds- och tillsynsmyndighet i adoptionsärenden. Adoptionsnämnden beviljar verksamhetstillstånd till inhemska adoptionstjänstorgan och godkänner deras utländska samarbetspartner samt beviljar adoptionstillstånd till adoptionssökande.

I Finlands adoptionslag föreskrivs om den minsta och största åldersskillnaden mellan barnet och adoptionssökandena, om den som adopteras är minderårig. Åldersskillnaden ska vara minst 18 år och får vara högst 45 år. Adoptionssökanden får inte heller vara äldre än 50 år och den lägsta åldern är 25 år.

Juridiskt genomförs adoptionen på olika sätt beroende på från vilket land barnet kommer. Adoptionen fastställs antingen i barnet födelseland under adoptionsresan eller först efter det att barnet varit en viss tid i sitt nya hemland. Enligt finländsk lag ska adoptionssökandenas faktiska boningsort vara i Finland. Om sökandenas boningsort är utomlands ska de ansöka om adoption enligt ifrågavarande lands lagstiftning.

Interpedia följer i sin verksamhet följande internationella rekommendationer:

HCCH:s (Hague Conference on Private International Law) Guide to Good Practice, anvisningar 1 och 2, samt de nordiska och europeiska adoptionsaktörernas etiska regler.

Nordiska adoptionsrådets (NAC) etiska regler

Interpedia var med då nordiska adoptionsorganisationernas råd, Nordic Adoption Council (NAC), grundades 1995.

Nordic Adoption Council (NAC), det nordiska adoptionsrådet som officiellt grundades 1995, har sitt ursprung i Oslo 1977 då det första mer formella mötet mellan de nordiska adoptionsorganisationerna arrangerades. Sedan dess har organisationerna regelbundet arrangerat ett gemensamt möte på olika håll i Norden. Officiellt grundades Nordic Adoption Council 1995 i Köpenhamn. För närvarande hör 15 nordiska adoptionsorganisationer till rådet, vars syfte är att skapa goda förutsättningar för internationella adoptioner i Norden och främja samarbetet mellan länderna.

EurAdopts etiska regler

I början på 1990-talet inbjöds nordiska adoptionsorganisationer att delta i Haagkonventionens expertråd för internationella adoptioner. År 1993 grundades även de europeiska adoptionsorganisationernas paraplyorganisation EurAdopt, till vilken merparten av de nordiska adoptionsorganisationerna anslöt sig. EurAdopt är en förening vars medlemmar består av adoptionsorganisationer från 13 olika europeiska länder.

Adoptionskostnaderna

Adoptionskostnaderna varierar utifrån kontaktländernas avgifter. Utöver revisorerna övervakar adoptionsnämnden i Finland och Social- och hälsoorganisationernas understödscentral (STEA) Interpedias adoptionsverksamhet och ekonomi.