Det är viktigt att adoptivföräldrar och yrkesverksamma inom adoptionsfältet har en bred förståelse för de faktorer i barnets bakgrund som kan påverka barnets beteende och utveckling. En sådan bakgrundsfaktor kan vara våld som barnet har utsatts för. Vi bjöd in rättspsykologerna vid HUS rättspsykologiska enhet för barn och unga, Liisa Järvilehto och Sini Vehkaoja, till Interpedias kontor för att diskutera våldets möjliga effekter. När de blivande adoptivföräldrarna fyller i blanketten för barnets bakgrunds- och hälsoinformation överväger de sina önskemål om barnet och avgränsar eventuella särskilda behov som rör antingen barnets hälsotillstånd eller bakgrund. Ett möjligt alternativ är våld i barnets bakgrund (i blanketten specificeras fysiska och sexuella övergrepp). Ämnet är för många svårt att närma sig och väcker starka känslor, emellertid är det för en del av de adopterade en bakgrundsfaktor som ibland rentav är orsaken till att de placeras i adoption. Temat är också förknippat med föreställningar som inte är helt sanna. Våld mot barn är ett mycket brett fenomen och konsekvenserna är mycket individuella. Vissa klarar våldsamma upplevelser bra medan andra behöver mer stöd för att återhämta sig. Hur kan en våldsam bakgrund påverka barnets utveckling och beteende? Det är omöjligt att ställa någon allmän prognos om våldets konsekvenser för barn eftersom man inte vet vilka resiliensfaktorer barnet själv har eller har haft i sin uppväxtmiljö. Även om man har mycket kunskap om barnets bakgrund är det ändå omöjligt att ställa en prognos eftersom alla barn alltid är individer. Våldet i sig avgör inte konsekvenserna för offret, men dess omfattning, varaktighet, form och övriga omständigheter påverkar dem. Offret är särskilt sårbart om gärningsmannen är en närstående som offret hyser förtroende för och om utsattheten är långvarig. All form av våld ökar emellertid risken för olika utmaningar och för att utsättas för våld i framtiden. Finns det betydande skillnader mellan skadliga effekter av sexuellt våld och andra former av våld? Det är inte absolut nödvändigt att skilja sexuellt våld från andra former av våld. Sexualitet är emellertid fortfarande förknippat med tabun, vilket kan väcka starka negativa tankar och känslor hos föräldrarna. Sexuellt våld ses som mycket speciellt och mycket skadligt, även om dess skadlighet skiljer sig förvånansvärt lite från andra former av våld. I uppdelningen saknas dessutom psykiskt våld, vilket ibland kan vara ännu mer skadligt än fysiskt våld. Hur kan man hjälpa ett barn som utsatts för våld? En förutsägbar och vanlig vardag hjälper barnet mest. För att stärka barnets känsla av trygghet rekommenderas för alla adoptivfamiljer att stanna en längre tid hemma efter hemkomsten. Det vore viktigt att inte behandla barnet som ett offer utan att leva ett vanligt vardagsliv som innefattar tydlig framförhållning, inbjudan till interaktion, stöd för självreglering och möjligheten att sätta ord på känslor. Det är viktigt att lugna barnet i synnerhet om barnet är ängsligt. Vad som fungerar lugnande för respektive barn är mycket individuellt. Vanligtvis går det att ta reda på genom att prova sig fram. Det är bra att i förväg skaffa sig kunskap om olika sätt att hjälpa barnet. Det går också att ställa frågor till barnets födelseland för att få närmare information om hur barnet lärt sig att lugna ner sig och hur emotionell reglering hanterats med barnet. Kontaktländernas och barnhemmens resurser för barnets individuella bemötande/terapi varierar dock kraftigt. Barnets inlärda strategier för att klara sig I familjen är det viktigt att förstå barnets egna skydds- och överlevnadsstrategier samt att känna igen barnets triggers/traumautlösare (det vill säga något som väcker minnen av den traumatiska upplevelsen så starkt att kroppen och sinnet reagerar som om situationen vore på väg att inträffa igen). Detta kan diskuteras tillsammans med professionella. Det är viktigt för föräldrar att veta och förstå att reaktionerna inte beror på dem utan på barnets bakgrund. Plötsliga triggers kan till exempel vara ett visst ansiktsuttryck eller en viss lukt etc. Det beteende som kan uppfattas som en överreaktion hos barnet har tidigare varit ett nödvändigt, inlärt beteende. Barnets inre varningssystem överreagerar i en osäker brandriskmiljö. Barnets sätt att skydda sig fungerar nödvändigtvis inte i den nya miljön och föräldrarna kan behöva lära barnet att söka trygghet hos en vuxen. Omprogrammering är emellertid möjlig. Barns mottaglighet och motståndskraft är ofta häpnadsväckande. En vanlig och stabil vardag i familjen är det bästa stödet för barnet. Integritetskunskap för barn Det är viktigt att vara medveten om att exempelvis sexualbrottsoffer inte alltid uppvisar yttre symtom. Om barnet vänjer sig vid att dess gränser överskrids kan barnet exponeras för att återigen bli offer för våld. Alla barn måste lära sig om integritet. När man har ett gemensamt språk på tillräcklig nivå kan man förklara för barnet vad som är bra beröring och vad som är dålig. Integritetskunskaper innehåller också kännedom om barns rättigheter och kunskap om hur man ska agera om man stöter på något oroande, obehagligt eller skrämmande. Barnet kan ha olika slags erfarenheter i bagaget, exempelvis kan sexuellt färgade närmanden ha varit det enda sättet att få uppmärksamhet eller barnet kan ha bevittnat sexuella handlingar eller våld. Barnet kan ha svårt att sätta gränser och kontrollera sitt eget beteende. Känslofostran och att sätta ord på känslor samt lära sig sätta egna gränser är viktigt i adoptivfamiljer. Förhållandet till den egna kroppen bör dock vara tillåtande. Om barnet till exempel rör vid sina könsorgan kan det också vara en del av den normala sexuella utvecklingen, och man kan lugnt och utan att bli upprörd uppmuntra barnet att göra det i avskildhet i sitt eget rum. Sexuellt betingat beteende beror inte alltid på sexuellt våld i det förflutna eller på att barnet har bevittnat sådant våld. Det väsentliga för att stödja barnet är den vuxnas förmåga att reglera sina egna känslor. Det finns mycket bra material om emotionell reglering. Det är bra att bekanta sig med materialet för att hitta sätt som passar just den egna familjen när det gäller att stödja barnets förmåga att reglera sina känslor och öka känslan av trygghet. Tänk om barnet vid en äldre ålder och då språket utvecklats börjar prata om övergreppen? Föräldrar bör redan i förväg göra en djupgående självreflektion, fundera över den uppfostran de själva fått och sina egna reaktioner på barnets eventuella bakgrund. Särskilt om ämnet väcker ångest hos föräldern är det viktigt att förbereda sig på att möta svåra frågor. Barnet ska inte hamna i en situation där föräldern reagerar med stark ångest och barnet känner sig ansvarigt för föräldrarnas känslor eller vill skydda sina föräldrar. Då kan barnet börja dölja saker. Om ett barn börjar berätta om upplevelser av våld är det i den situationen inte viktigast att omedelbart ta reda på om våldet verkligen har ägt rum. Det är ändå bra att ta sig tid att fundera över saken och vara försiktig med att styra barnet genom att till exempel ställa ja/nej-frågor. Barnet kan lätt tro på den vuxna och barnets minnesbilder kan börja förändras. Det är viktigt att signalera till barnet att det går att prata även om svåra saker, att föräldrarna klarar av att ta emot dem och kan bemöta dem lugnt utan att bli upprörda, att föräldrarna är barnets trygghet och att vi tillsammans kan ta oss igenom detta. Barnet behöver inte medlidande utan stöd och det är inte bra att se barnet som ett offer. Se barnet som en överlevare. Det är bra att fästa barnets uppmärksamhet på att vi nu är i säkerhet. Med ett litet barn kan man prata om svåra saker så småningom, i små steg på ett åldersanpassat sätt, lite i början och sedan återkomma till dem senare. Det måste göras klart för barnet att det går att prata om dessa saker. Det är helt normalt att barnets uppmärksamhet plötsligt övergår till exempelvis lek. Det viktiga är att barnet har lov att återkomma till ämnet. Om familjens stöd inte räcker Ett barn som utsatts för våld behöver inte automatiskt gå i terapi. Det viktigaste är, när barnet kommit till familjen, att till en början fokusera på att skapa en grundläggande trygghet och bygga upp en anknytning. Ibland kan dock stöd utifrån vara nödvändigt. I sådana fall är det bra att vända sig till primärvården, som vid behov kan hänvisa vidare. Det finns olika möjligheter att stödja barn runt om i landet och i början behövs inte nödvändigtvis någon särskild expertis på våldsbakgrund. Det finns alltid hopp Våld kan lämna spår hos ett barn men ingen våldsupplevelse behöver avgöra barnets framtid. En trygg vardag och en trygg anknytning formar barnets hjärna. Det går att klara sig och det finns alltid hopp. Läs mera På svenska: Kropps- och känslofostran (Befolkningsförbundet) Integritetskunskaper (THL) På finska: Juusola, Aino: Jutellaanko — Miten käsitellä lapsen kanssa vaikeita asioita, Kirjapaja 2012 tunnetaitojalapselle.fi Turvataitojen supersankariksi Turvataidot (Väestöliitto) Turvataitokasvatus – THL