På adoptionsresa i Indien

”Hälsningar härifrån tropiska Kerala i Indien!

Resan för att hämta vårt barn har under de här fyra gemensamma dagarna varit en sannerligen känslomässig berg-och-dalbana. Då den lilla treåringen lär sig leka kurragömma och tjuter glatt ”kucku” och sedan skrattar och fnittrar, känns det som om våra hjärtan skulle spricka av glädje. På kvällen när den lilla skriker i famnen otröstligt som en brandsiren en halv timme i sträck, känner sig de nya föräldrarna osäkra och hjälplösa. Och ack den ljuvliga tystnad och frid då gullungen äntligen har slocknat.

Vårt barn råkar vara relativt tillitsfullt, mycket energiskt och har snabbt fäst sig vid oss båda. I barnhemmet hade personalen förberett barnet inför det nya livet mycket bättre än vi någonsin kunde ha önskat oss. Dygnsrytmen är upp och ner men det kan vi senare återkomma till där hemma.

Ganska ofta har vi nog fått påminna både oss själva och varandra om att vi räcker till för vårt barn, till och med när vi är sjuka, och att vi hela tiden lär oss mer om föräldraskapet.

Ännu har vi drygt hälften kvar av adoptionsresan men hittills har allt förlöpt väl. Trots förberedelser har många överraskande vändningar inträffat, allt från att en resväska försvann till att alla i familjen blev sjuka. Jag vill tipsa andra om att då ni åker på adoptionsresa är det bra att ta med, förutom sele och toalettsits för barnet, även rejält med flexibilitet, nyfikenhet och barmhärtighet.”

Indien-familj