En skattkista för adoptivbarnet

Varje barn har rätt att veta om sin livshistoria, åtminstone så mycket av den som möjligt. I ett adoptivbarns livshistoria kan det finnas många luckor och behovet att fylla dem är ofta stort. Ibland kan små detaljer, som kan kännas obetydliga, ändå ha en enorm betydelse för den adopterade som funderar på sin identitet.

Vem är jag?

Barnet bygger ofta upp sin livshistoria på basen av vad som berättas för henne/honom om tiden innan adoptionen och om adoptionsresan. Barnet vill kanske höra historian om och om igen. Som byggstenar för livshistorian fungerar även saker, kläder och dokument från barnhemmet. Ibland föräldrarna också samlat med sig andra saker från miljön där barnet tillbringat sin första tid och både fotograferat och videofilmat.

En adoptivmamma beskriver sin dotters påse med skatter, där familjen sparat de strumpor och hårspännen som barnet hade på sig vid överlämningen, saker som familjen köpte under adoptionsresan och andra minnen. ”Ju mer man tar med sig och ju mer man fotograferar, desto bättre”, berättar hon. Det är viktigt för barnet att se foton av de människor som tagit hand om henne/honom och av den gatan där barnhemmet/fosterhemmet fanns. Till och med ett kvitto från taxiresan till barnhemmet kan vara en viktig del av barnets egen historia.

Personer som jobbar med tjänster efter adoptionen berättar också om hur små saker och minnen kan få den adopterades hjärta att slå snabbare. Det kan vara gatubilden, en doft eller en smak som slår till djupt inuti människan och får igång en känsloreaktion som till slut blir en del av den adopterades livshistoria.

Dokumentering av adoptionsresan

En adoptionsresa är på många sätt utmanande. Att träffa den nya familjemedlemen är stort för alla parter. Centralt är ändå att för barnets skull samla ihop så mycket minnen och detaljer från barnets liv som möjligt.

Man kan börja samla ihop saker till barnets skattkista redan innan man fått träffa barnet. Till exempel kan man spara en servett eller ett visitkort från restaurangbesöket kvällen innan man får barnet i sin omvårdnad. Listan över skatter man kan spara som minnen är oändlig, endast fantasin sätter gränser:

  • Hur ser barnets omgivning ut?
  • Vad äter barnet gärna och när?
  • Kan man exempelvis köpa med sig kex som barnet är van att äta?
  • Med vem leker barnet?
  • Vem har tagit hand om barnet?
  • Vad har barnet på sig?
  • Har barnet någon leksak som hon/han kan ta med sig?
  • Kan man ta bilder på de personer som skött om barnet?
  • Hurudant väder var det?
  • En dagstidning från den dag då barnet och föräldrarna träffades första gången
  • Har det spelats musik på barnhemmet och kan man i så fall köpa en cd-skiva med samma musik?
  • Med vilket fortskaffningsmedel tog vi oss från barnhemmet? Osv.

Varje liten bit av information kan vara en oersättlig bit av barnets egen historia.

 


Marja Utela

Informatör



Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *