Sundar är far till tre döttrar och hans liv som fattig och kastlös dalit på landsbygden i Nepal har inte varit lätt.För fem år sedan konstaterades hans mellersta dotter lida av epilepsi. Till en början kunde hon gå i skolan, men nu har hon ännu inte återhämtat sig efter ett svårt epilepsianfall för några månader sedan. Den 17-åriga flickan hörde tidigare till de bästa i sin klass men kan nu endast med möda läsa några ord. Sundar berättade för oss om sitt liv. Under vårt besök mådde hans dotter så dåligt att vi inte ville störa henne med någon intervju.Familjemodern är också sjuk, men alla tillgängliga medel har satsats på dotterns vård. I området finns inget sjukhus, så vårt utvecklingssamarbetsprojekt har understött flickans rehabilitering med en månads vård i Katmandu. Flickan mår emellertid fortfarande dåligt och ytterligare uppföljning behövs. Flickan är fånge i hemmet och kan inte stiga ur sängen. Hon får inte besök av några kamrater och har inga möjligheter att hålla kontakt med yttervärlden. Det är många i närsamhället som inte vet någonting om epilepsi och tror att sjukdomen smittar.Sundars hem i bakgrundenFlickan hör till de allra mest sårbara i sitt närsamhälle. Förutom att familjen är fattig diskrimineras hon på grund av såväl funktionsnedsättning som kastlöshet och kön. Familjen har emellertid inte förlorat hoppet, och vårt projekt har gett deras liv en bättre inriktning. Fadern har gått med i vår spargrupp för föräldrar till funktionsnedsatta barn och också deltagit i utbildningen. Han vill sprida korrekt information om funktionsnedsättningar och känner nu också till vilka rättigheter de funktionsnedsatta har.Sundar är också medlem i skolans styrelse som föräldrarepresentant.Våra projektarbetare informerade familjen om nepalesiska statens kort för funktionsnedsatta personer och ett sådant har nu skaffats till familjens dotter. Tack vare kortet kommer familjen nästa år att få ett stöd på 16 € i månaden – en betydande summa för en fattig familj. Dessutom har de lokala myndigheternas förståelse för funktionsvariationer ökat enormt tack vare våra kurser, vilket underlättar livet för områdets funktionsnedsatta invånare i framtiden.En stor del av områdets barn är sårbara och utsatta på många sätt, men i vårt arbete försöker vi fästa särskild uppmärksamhet vid dem som har det allra svårast, till exempel de funktionsnedsatta barnen, de kastlösa och flickorna.Det är särskilt viktigt att i all verksamhet uppmärksamma dem som är offer för strukturell diskriminering, eftersom det annars är lätt hänt att bara de barn som har de bästa utgångspunkterna blir beaktade. Och om det går på det sättet, kan ojämlikheten i skolorna och inom närsamhällena rentav öka.Skolan i närhetenBli månadsgivare eller fadderLäs mer om Interpedias utvecklingssamarbete i Nepal