Adopterade barns språkutveckling

Som svenskspråkig praktikant på Interpedia, har jag funderat mycket kring språkfrågor angående ämnet adoption. Jag har bland annat funderat på vad som kan påverka språkutvecklingen. Det som också har fascinerat mig mycket är vad tvåspråkiga adoptionssökande bör fundera på när de adopterar ett barn.

Adopterade barns språkutveckling

Ett internationellt adopterat barn har ofta annorlunda språkutveckling än finskt födda barn eller invandrarbarn. Det adopterade barnet lär sig ofta sitt förstaspråk i hemlandet, detta språk kan också kallas barnets födelsespråk. Till skillnad från invandrarbarn brukar barnets första språk inte hållas kvar. Ett språk utvecklas i sin närmiljö och om barnet inte hör sitt födelsespråk i samma utsträckning som i hemlandet, börjar barnet först tappa sitt ordförråd och sedan sin språkförståelse.

Ibland vägrar också barnen att tala sitt födelsespråk efter de blivit adopterade, vilket speciellt gäller äldre adopterade barn. Vissa aspekter av de adopterade barns språkutveckling påminner ändå om invandrarbarn. Först utvecklas ett så kallat mellanspråk som innehåller spår av födelsespråket och sedan byts mellanspråket ut till adoptionsspråket. Adoptionsspråket blir sedan barnets nya modersmål.

Inom ungefär ett år verkar barnet kunna använda sig av åldersadekvata vardagliga diskussioner samt korrekta uttal, detta gäller även för äldre adoptivbarn. I själva verket tar det ca. 2 år innan barnet har uppnått en åldersadekvat språkutveckling.  Barnen lär sig också enskilt de olika delarna av språket, därför kan barnet t.ex. ha ett bra uttal och ordförråd men en sämre grammatik. Den stora skillnaden mellan adoptivbarns språkutveckling och biologiska barns språkutveckling är att adoptivbarn lär sig snabbare att tala språket än att förstå språket.

Barnets språkutveckling sker i samspel med andra och språkutvecklingen börjar redan under graviditeten då hen lystrar till olika uttal och betoningar. Därtill påverkas barnets språkutveckling av levnadsmiljön samt biologiska och psykologiska faktorer. Hur barnets språkutveckling ser ut i adoptionsspråket beror på hur språket utvecklades när barnet var vid 1–2 års ålder. Ett redan fungerande språk hjälper också utvecklingen av det andra språket.

Därtill säger forskning att ca. en tredjedel av alla adoptivbarn har svårigheter med språkutvecklingen. Språket kan också delas in i två områden, d.v.s. det sociala språket och det akademiska språket. Forskning visar att trots att adoptivbarns sociala språk är flytande, så kan det akademiska språket vara bristfälligt. Inom t.ex. skolvärlden syns barnets akademiska språknivå utgående från hur brett barnets ordförråd är, huruvida barnet kan använda synonymer samt barnets förmåga att lösa problem med hjälp av språket.

Tvåspråkiga familjer

När det kommer till tvåspråkiga familjer är rådet att prata det språk som man behärskar på djupet. I allmänhet i tvåspråkiga familjer borde föräldrarna vara konsekventa med barnet och inte blanda ihop både pappans och mammans språk. Om barnet börjar blanda båda språken ihop är det bra att rätta barnet. Föräldrarna ska dock inte konstant rätta barnet och be barnet upprepa det korrekta ordet, för då kan barnet känna att hen inte är accepterad av föräldrarna. När föräldrarna senare vill testa barnets språkförståelse ska de också komma ihåg att ett av språken blir det dominanta.

Jag fick möjligheten att tala med adoptionskuratorn Anja Wikstedt om tvåspråkiga adoptivfamiljer. Anja anser att det är bra om föräldrarna talar sina egna modersmål, eftersom det också är deras känslospråk. Hon anser dock att man i början inte ska vara helt systematisk och strikt när det kommer till adopterade barn, istället ska man tänka på barnets trygghet. Om barnet t.ex. talar engelska eller spanska så kan föräldrarna under hämtresan använda sig av ord som barnet behärskar i dessa språk, trots att de inte är det egna modersmålet. Det kan också vara nödvändigt att använda sig av dessa ord också efter hämtresan. När man använder sig av ord som barnet förstår skapar det en trygghetskänsla hos barnet. Det är alltså viktigt att tänka på vad som är bäst för barnet. Vid behov kan föräldrarna också använda sig av hjälpmedel, såsom bilder.

Adoptionskuratorns tankar om barns språkutveckling

Anja Wikstedt säger också att det är viktigt att komma ihåg att barnet kan ha stora luckor i språkutvecklingen i sitt första språk. Barnet har kanske inte haft tillräckligt många tillfällen att tala med en vuxen i barnhemmet. Adoptivbarn lär sig enkelt vardagsspråket men det kan t.ex. först efter lågstadiet märkas att det finns luckor i det akademiska språket. Dessa luckor beror ofta på första tiden i barnets hemland och hur språkutvecklingen framskred då.

Det är viktigt att ha tålamod och inte ha samma förväntningar på adoptivbarns språkutveckling som biologiska barns. Därtill ska man också komma ihåg att barn är olika och att språkutvecklingen är väldigt individuell. Detta är viktigt att komma ihåg om familjen har flera adoptivbarn eftersom alla kanske inte lär sig språket på samma sätt.

Källor

Adoptiopäivän antia

Adoptoitu lapsi

Adoptioluento II: Adoptoitu lapsi ja nuori koulussa.

Ett nytt modersmål

Oma kieli kullan kallis

Papunet

Julia Lindroos
Praktikant
Studerar socialt arbete vid Svenska social- och kommunalhögskolan.
Författaren jobbade på Interpedia under sin praktikperiod.