Hur känns det att träffa biologiska familjemedlemmar, främlingar som ser likadana ut? En person, som är adopterad från Vietnam och som bott i flera länder, reflekterar i sin bloggtext över sin identitet och sin relation till internationell adoption efter sin rotresa och sitt examensarbete i fotografi, som behandlar kolonialism. ”Jag studerade fotografi i Tokyo, och under mitt sista studieår innefattade utbildningen en sex månader lång fotoresa runtom i Asien. Jag visste redan i förväg att vi också skulle besöka Vietnam. Jag ville inte att min första upplevelse av mitt födelseland skulle vara i samband med studierna, så jag bestämde mig för att åka dit på egen hand innan fotoresan. Min första tanke var att kontakta Interpedia. Vid mitt första besök hos Interpedias eftertjänst var jag osäker på om jag ens ville träffa min biologiska familj men jag ville ändå börja undersöka om det ännu var möjligt att hitta familjen. Ett besök i födelselandet blev en rotresa Några månader senare råkade jag träffa via skolan en vietnamesisk studerande i Japan. Jag berättade om min bakgrund och namnet på byn där jag kom ifrån. Många vietnameser känner inte igen byns namn, eftersom den numera är en del av Hanoi, men han kände till platsen, eftersom hans pappa också kom därifrån. Dessutom arbetar hans kusin i just den byn. Jag gav honom all information jag hade om min biologiska familj och efter ett par veckor hade familjen hittats. ”Resan, som bara skulle vara ett besök i mitt födelseland, blev i stället en rotresa. Jag minns inte att jag förberedde mig särskilt annorlunda än inför någon annan utlandsresa. Den kanske största skillnaden var att vi letade efter en tolk. Jag minns att jag inte hade särskilt stora förväntningar inför träffen med familjen, eftersom jag skulle träffa människor som var främmande för mig. Det jag såg mest fram emot var att få vara i det land där jag har mitt etniska ursprung. På besök hos min biologiska familj Mamma flög från Finland och jag flög från Japan till Hanoi. Vi hade ett par dagar på oss att bekanta oss med omgivningen och den lokala tolken innan vi alla tre tillsammans gjorde vårt första besök hemma hos min biologiska familj. Där hade föräldrarna, alla syskon och deras barn samlats. Även far- och morbröder samt fastrar och mostrar med sina barn var närvarande. Vid det andra och tredje besöket var det bara föräldrarna och ett par syskon som var närvarande. Vid varje besök hade familjen lagat lunch åt oss. Vi pratade inte så mycket på grund av språkbarriären men alla tog väl emot oss. Mötet gick ungefär som jag hade förväntat mig, precis som när man träffar gäster för första gången. Följdverkningar av rotresan Hela resan var en utomkroppslig upplevelse. Innan och under resan hade jag betraktat rotresan precis som vilken annan utlandsresa som helst, så först efter att ha återvänt till vardagen insåg jag att det här faktiskt var en ganska stor grej. Jag minns att jag vid den första familjeträffen undrade att är det så här det känns när man ser ut precis som de andra familjemedlemmarna. Det var förstås en ny känsla, men också en riktigt märklig känsla som bara förstärkte de obehagliga känslorna från barndomen (när det inte fanns människor med samma utseende omkring mig). För mig handlade rotresan nog mer om att bekräfta redan bekanta iakttagelser och känslor än att få svar på gamla frågor. Jag förväntade mig ingen stor livsomställning och det blev det verkligen inte heller. Reflektioner före och efter rotresan Innan rotresan hade jag många givande samtal med Interpedias eftertjänst. Via Interpedia fick jag också möjlighet att utbyta tankar med en adopterad person som själv hade varit på en rotresa. Även efter rotresan har jag alltid kunnat prata om mina tankar kring resan och familjen när jag har besökt Interpedias kontor. ”Det jag har funderat mest på är vad adoption betyder för mig, utöver term eller praxis, och om jag via det skulle kunna komma att acceptera min egen adoption. Mitt råd till en adopterad som funderar på att resa kommer alltid att vara: om du vill resa, gör det för att du verkligen vill det, inte för att andra säger att det är värt att göra eller att det hör till en adopterads historia. Jag skulle också vilja säga att det inte lönar sig att göra en rotresa i alltför ung ålder. Mig hjälpte det i alla fall att jag ville besöka mitt födelseland först när jag var säker på min egen identitet. Temat för mitt examensarbete i fotografi anknöt till reflektioner kring adoption och identitet Temat för mitt examensarbete var det nuvarande landskapet i de tidigare kolonierna. Fotografierna visar hur historien fysiskt lämnat eller inte lämnat spår, men framför allt hur historien fortfarande påverkar, även om den inte är fysiskt synlig. Examensarbetet är fotograferat i åtta olika asiatiska länder, varav sju är före detta kolonier tillhörande europeiska länder. Jag fotograferade många landskap där byggnader som uppfördes under den europeiska kolonialtiden stod i det asiatiska landskapet. Ibland skilde sig byggnaden från omgivningen men oftare smälte den in i omgivningen. Denna vy kändes mycket bekant. ”Det var precis som om jag tittade på mig själv i spegeln.” Jag har alltid haft svårt att se sambandet mellan mitt asiatiska utseende och min inre identitet, som innefattar en finländsk identitet. Denna inre konflikt påverkade i hög grad hur jag förhöll mig till det landskap jag fotograferade. Det asiatiska landskapet, där en ursprungligen främmande byggnad i europeisk stil står, är som en metafor för mitt utseende. Den främmande europeiska byggnaden i den asiatiska miljön är i sin tur som en metafor för den identitet jag känner. Förhållandet mellan kolonialism och internationell adoption Adoption var visserligen inte huvudtemat i mitt arbete men genom detta tema upptäckte jag liknande effekter inom kolonialismen och den internationella adoptionen. I båda fallen har ödet bestämts på en annan persons vägnar och därtill har denna persons ursprungliga kulturella identitet tagits bort. I de diskussioner om internationell adoption som förts i min omgivning har denna typ av ämnen inte tagits upp. Dessutom bodde och studerade jag i ett land där internationell adoption inte är vanligt. Dessa iakttagelser hjälpte mig att förstå varför jag alltid har haft ett något reserverat förhållande till min egen adoption. Efter rotresan har jag funderat mycket på vad adoption betyder för mig och detta tema har hjälpt mig att betrakta det ur ett mer kritiskt perspektiv. Detta kan vara svårt för en adopterad, eftersom omgivningen ofta anser att vi borde vara tacksamma. Min mångfacetterade identitet Jag skulle beskriva min egen identitet som väldigt brokig, mer som en känsla än något konkret. Ibland är den ena känslan och ibland den andra känslan starkare. ”Inom mig råder en ständig konflikt. Man skulle till och med kunna säga att denna konflikt är min identitet. Många kulturer, miljöer och upplevelser har lett till detta.” Jag har flera olika kulturella identiteter och språket har alltid hjälpt mig att närma mig dessa olika sidor av mig själv. Adoptionen har påverkat mitt sätt att se på världen och på mänskliga relationer men i slutändan har den haft en mycket liten betydelse för hur min identitet har formats. Att växa upp i flera olika kulturer och miljöer har varit de viktigaste faktorerna i detta sammanhang.” ”Adopterad från Vietnam”